Billingsfors bruk

BILLINGSFORS BRUK 1739 –

Steneby socken, Dalsland, Älvsborg län

Billingsfors bruk 2010


På Storön anlades manbyggnader 1739 av Nils Kock. Han var född 1707 på Tjörn och var son till prosten Mich. Kock. Här fanns färgeri, stampar, mjöl- och grynkvarnar, tegelbruk och pappersbruk.



Följande är hämtat från Wikipedia  2010:

Billingsfors bruk kom till genom ett lurendrejeri.

Bakgrunden är följande: Under den så kallade frihetstiden efter Karl XII:s död uppmuntrades alla manufakturer att minska importen av olika produkter. En manufaktur kan ses som en mellanform av hantverk och fabrik. Där fanns fortfarande gesäller och lärlingar, men arbetet var ofta mer specialiserat så att vissa personer bara gjorde en del i en produktionskedja. Manufakturer fanns inom många områden, som väverier, porslinsfabriker etcetera. Ett av de första verken för järnmanufaktur anlades 1725 i Kollerö i närheten av Vänersborg. Detta ägdes av Uddevallaborgaren Jöns Kock, som snart grundade liknande verk även i Öxnäs och Rådanefors i södra Dalsland.


Billingsfors, Rådanefors Kollerö här har vi förfäder.

Efter ytterligare några år ville Jöns Kock utöka verksamheten. Det gällde då att finna en plats med god tillgång till vattenkraft och stora outnyttjade skogstillgångar. Han hade hört om en lämplig plats där Upperudsälven rinner ut i Laxsjön på gränsen mellan Steneby och Laxarby socknar. Hans yngre bror Nils, som då var bokhållare på Öxnäs, sändes dit för att undersöka platsen.

Vid sin återkomst avrådde Nils sin bror att börja bygga. Istället förhandlade han själv med ägaren av marken och lämnade 1736 tillsammans med denne in en ansökan till Bergskollegium om att få starta ett bruk. Det här ledde naturligtvis till bråk med Jöns, som på alla sätt försökte stoppa anläggningen. En skriftväxling fylld av påhopp och insinuationer följde. Även sågverksägare i Åmål, Vänersborg och Uddevalla protesterade. Men trots motståndet och sitt bedrägliga förfarande fick Nils Kock sitt privilegium i maj 1738.

Till en början framställdes ett stort urval varor: Rund-, bult- och plattjärn i olika dimensioner, klippta och oklippta plåtar, sågblad, spadar, skyfflar, yxor, hästskor och så vidare. Tillverkningen baserades emellertid på köpt tackjärn, och dels var tillståndet till köp begränsat till 200 skeppund (ungefär 27 ton) per år, dels var det svårt att få jämn kvalitet på tackjärnet. Kock prövade därför att komplettera verksamheten med en kopparhammare och ett pappersbruk. Det sistnämnda, som bara var i drift mellan 1747 och 1752, är intressant med tanke på brukets nutida verksamhet, vilken jag återkommer till.

Efter dyrbara försök med en ny smidesmetod i kombination med en översvämning och allmänt dåliga år gickNils Kock i konkurs. Bruket såldes på auktion ...


Här finns en släktgren, Lowe. Kanske två, pyttelite Bast



Släkten Love 1738 - 39

Nils Lovisson, född i Borgvik är en av de första smederna som anställs vid Billingsfors bruk. Han dör här redan 1739 endast 38½ år gammal. Då har han varit gift fem gånger och har fem barn. Mellan tiden i Borgvik och sin tid i Billingsfors var han några år vid Rådanefors bruk i Ödeborgs socken.



Släkten Bast 1743 - 53

Jean Månsson är mästersmed på Hwitlanda bruk och av mig förmodad far till mästersmed Carl Bast. Carls bror Petter var smed här 1743 – 53 och då kallades han Petter Johansson Sörström.


Johan Love, son till Nils kan ha bott kvar vid Billingsfors efter det att Nils dog 1739. Johan vara bara nio år då och kan ha haft kontakt med Månsson-Johansson-Bast- släkten. Johan kom ju sen till Hwitlanda som nygift och Jean Månsson är fadder till hans första barn, dottern Märta. Johans änka Britta Bengtsdotter gifter om sig på gamla dar med Carl Bast, som då är mästare vid Bada bruk.


Två av Jean Månssons söner är smeder vid Rådanefors bruk där Nils Love tidigare var smed. Allt hänger ihop hela tiden.



Göte Jansson skriver om Smederna vid Billingsfors bruk 1738 – 1885 i boken Gamla Steneby:

” De första smederna som kom till bruket hade förmodligen ryktet om sig att var mycket duktiga yrkesmän och var kanhända också ”handplockade” av brukspatron själv.”