HANEFORS BRUK idag FORSBACKA 1703 - 1893

Mo församling, Dalsland

Hanefors hammare vid det som idag kallas Forsbacka bruk. Forsbacka herrgård och golfbana ligger lite längre bort. 1820 står årtalet på väggen.

Ur Anders Edestams bok: De dalsländska järnbruken:

I början av 1860-talet hölls smideskurser på Forsbacka med understöd av Jernkontoret och med lärjungar från Värmland, Dalarna och Västmanland för att lära sig Lancashiresmidets hemligheter.

1856 brann manufaktursmedjan ner. Branden var troligen förorsakad av gnistor från stångjärnssmedjan. Smedjan återuppbyggdes inom kort på ca 40 m avstånd från stångjärnssmedjan. Den byggdes av trä med stolpväggar, rödfärgades och täcktes med ”tegel, nedlagt i kalk”, samt inrymde 2 härdar, 4 spikhamrar, som drevs av 2 hjul samt en knipphammare. Till alla hamrarna hörde tackjärnsställningar.

För en Widholms blåsmaskin med 3 block uppfördes ett särskilt hus.

1856 bestod Hanefors av 15½ mantal. På underlydande hemman och torp vinterföddes 80 hästar, 20 oxar och 260 kor utom ungboskap och får.   Arrendeavgifter utgjordes av 3543 dagsverken, 1000 stigar kol fritt kolade och framkörda till bruken, 3000 skeppund järnkörsel, 70 tunnor råg, 20 tunnor korn, 170 tunnor havre samt ca 1000 rdr rgs i kontanter, varutöver bönder och torpare voro skyldiga att kola 2000 stigar kol och utföra körslor och dagsverken mot avsevärt lägre betalning än gängse pris.

Livet på Forsbacka och andra bruk var stormigt, särskilt vid jul, påsk och midsommar, då dryckenskapen florerade svårt. Vid religiösa möten, som då och då förekom, gjorde de flesta av smederna allt de kunde för att störa freden och det ofta på ett grovt sätt. .... 

Inkomsterna voro ganska goda efter tidens förhållanden. En smältsmed förtjänade 1200 – 1800 kr om året, en smeddräng 700 – 900 kr. Räcksmederna tjänade i allmänhet mindre än smältsmederna, som hade det mest maktpåliggande arbetet. Smältsemderna hade också mera stadigvarande arbete, ty smältningen pågick oavbrutet från kl 6 på söndagskväll till samma tid på lördagskvällen. Det arbetades i två skift. Räcksmedjan  var stängd var 8:de eller 9:de vecka, då nytt eldfast tegel måste läggas in i vällungnen.

En del smeder var rätt sparsamma och köpte små egendomar, när de blevo till åren. Vid bruksdriftens upphörande skingrades smederna åt alla håll.

Vid Hanefors har vi tre släktgrenar: Brunzell, Löf och Lundberg

Släkten Brunzell – Löf 1826 – 1830, 1832 - 1864

1826 flyttar Petter Brunzell och Catharina Löf till Hanefors hammare. Härifrån 1830 och kommer tillbaka 1832. Till sist har de ”understöd av hammarsmedslådan”.

Hjelpsmeden Petter Brunzell från Hanefors blev ”wådeligen krossad av smedjeblåsmaskinen” 27 juni 1861. Katrina dör 1864 av ”ålder”.

Släkten Lundberg - Brunzell

Det är här vid Hanefors bruk som drängen Andreas Jonasson får tillnamnet Lundberg, mormor Elins farfar som gifte sig med Maja-Stina Brunzell.